jag saknar er

Ibland känner jag mej så sjukt ensam här i Sundsvall. jag har inte någon speciell jag umgås med. jag har turen att träffa Therese och Carro ibland, men det är inte så ofta som man önskar. jag trodde inte det skulle bli såhär när jag flyttade från Härnösand. det känns som om jag är hundra mil från mina vänner. vi rings nästan aldrig och det blir aldrig spontana kvällar som förut. det trodde jag det skulle bli fast jag flyttade. det går ju bussar fram och tillbaka ganska ofta och vänskap försvinner aldrig. iaf inte den jag hade till Er i Härnösand. jag skulle kunna åka när som helst till Er, vilket jag sagt. det är kul att följa era bloggar om vad ni gör och hur ni har det när ni ses. men glöm inte mej! jag vill också vara med! jag är inte världens bästa på att höra av mej, det vet jag och det tar jag på mej. men jag gör det ibland, och jag vill att ni också ska göra det ibland. ibland är det ensamt, och ibland har man pms samtidigt som det är ensamt. då blir det ett sånt här inlägg på bloggen. jag vill bara ha sagt att jag saknar er, och jag kommer när som helst till Er om jag får.